ARQ-forskaren Märit Jansson berättar i en artikel på Forskning.se (Publicerad forskning.se, artikelförfattare Johan Frisk) om hur barn önskar att lekplatser skulle vara utformade, vilket visar sig vara tvärt emot vad föreskrifter säger. Märit Jansson, docent i landskapsplanering vid SLU, har forskat om lekplatser sedan 2004. I intervjuer med barn som Jansson genomfört pratar de om fysiska utmaningar som att kunna röra sig snabbt och klättra högt, men också om avskildhet och möjligheten att hitta och skapa egna platser, som att bygga kojor. Men lagar och föreskrifter som styr över lekplatsers utformning fokuserar enbart på säkerhet och inte graden av stimulans eller miljöns kvalitet och förmåga att uppfylla syftet “lekplats”.
I artikeln framgår att myndigheten Barnmiljörådet försvann 1993, samtidigt som EU tog fram en gemensam standard för lekplatser, och 1999 publicerades den samling rekommendationer som skulle komma att tolkas på ett sätt som enligt många har utarmat de svenska lekplatserna. Den nya säkerhetsstandarden, menar Märit Jansson, skapar så mycket rädsla att man fastnar i att köpa in prefabricerade lekredskap och att den naturliga miljön måste tuktas hårt så inte barnen väljer ett icke-standardiserat klätterträd framför det godkända lekredskapet. Kanske måste vi tänka utanför lekplatsen, till och med pröva tanken på att överge själva lekplatskonceptet och istället skapa intressanta platser för alla, där det också går att leka.
Märit Janssons ARQ-projekt 2014:01 syftar till att sammanställa och sprida kunskap om lekplatser i Sverige historiskt och idag inom samhällsplanering, arkitektur, landskapsarkitektur, pedagogik och historia. Hållbar utveckling, främst sociala perspektiv, har varit i fokus. Projektet har resulterat i antologin ”Plats för lek – svenska lekplatser förr och nu” genom förlaget Svensk byggtjänst, med Märit Jansson och Åsa Klintborg Ahlklo (SLU) som redaktörer. Arbetet har genomförts i dialog mellan forskare med stöd av en referensgrupp med fyra personer från universitet och praktik.
Märit Jansson har stöd från ARQ för en studie om Utemiljöförvaltning (ARQ 2017:05). God förvaltning är avgörande för utemiljöns kvalitet, för att den ska kunna möta krav på hållbarhet, mångfunktionalitet och demokrati. Inom detta projekt utvecklas och sammanställs forskningsbaserad kunskap om utemiljöförvaltning i en bok riktad till praktik och utbildning. Syftet är att beskriva hur utemiljöförvaltning på ett strategiskt sätt kan bidra till hållbar stadsutveckling. Arbetet genomförs inom ämnesgruppen ”Landscape governance and management” vid SLU i Alnarp i samarbete med internationella forskningskollegor och referenspersoner inom praktik och utbildning.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se